...det är Sinsens dag idag!
Ja, idag fyller min älskade man 30 år. Jag tänker strunta i viktväktarna idag och äta en supergod köttfärspaj och en chokladmuffin ifrån Mormors bageri i Lund!

Det må vara lite extra propoints men man fyller faktiskt bara 30 en gång i livet och min man förtjänar att få välja vad han vill ha till middag och en liten godsak ska man faktiskt ha när det är födelsedag. Egentligen ska det vara tårta men min man blev sugen på en chokladmuffin och då är det en sådan det får bli! (Dessutom blir det tårta på Lördag istället när vi ska ha det "riktiga" kalaset med familj och vänner så en muffin räcker gott och väl idag!)

Grattis på din dag älskling! Jag älskar dig mitt lilla hjärta!

Jag har varken haft tid eller ork för bloggen under helgen. I Lördags var vi iväg och tittade i några secondhandbutiker och sen gjorde vi en liten utflykt i snön. Igår hade vi (som vanligt) städ och tvättdag. Sedan orkade jag inte göra något så efter det satt jag och slöade i soffan och vilade mig i sängen hela eftermiddagen och kvällen.

Det blev en vägning i Lördags även om jag var nära att glömma det när jag steg upp! Tur (?) att min man sa till mig. Inte lika roligt när jag väl ställde mig på vågen dock. *suck* Ännu en gång står jag still. Jag börjar undra om det är lönt att ens försöka längre. Vågen visade 89,7 kg.

Jag känner mig inte direkt motiverad och jag tycker det är jobbigt att inte kunna äta den maten man är sugen på bara för att det är en propoint mer än vad man har "råd" med och så vidare. Jag kan inte ens äta mackor eller pasta under veckodagarna för det visas på vågen direkt även om det är inom ramen för mina dagliga propoints! Dessutom så är det verkligen inte roligt om man ska tappa 0.5 kg en gång i månaden eller nått. Vad ska det ge mig? Då kommer jag ju inte nå min målvikt förrän typ 2020 eller nått. *suck* Detta är inte ens lite roligt längre!

Just nu håller jag på att bli galen här hemma! Det har gått en månad sedan jag började om med Viktväktarna och det är nu det jobbiga börjar. Jag är konstant sugen på något gott och det värsta är att jag har utmanat mig och min man att inte äta skräpmat på ett helt år. Hur f*n tänkte jag där då??

Varje år åker vi till Liseberg (eller vi försöker göra det) och då brukar det bli lite skräpmat där inne eftersom restaurangerna är ganska så dyra. Vi brukar spendera hela dagen där inne och det innebär att vi behöver både lunch och middag. Då känns inte restaurang som ett bra alternativ direkt. Möjligtvis att man kan ta middagen på en av restaurangerna men det blir på tok för dyrt om man ska luncha på en också. 

Sedan har vi marknaderna som brukar pågå under sommaren. Vi brukar besöka ungefär två eller tre marknader varje år och där brukar vi unna oss vars en panpizza ifrån Ahlgrens panpizzavagn och någon munk. (Förvisso vet jag inte riktigt om jag räknar munkar som skräpmat. Det känns mer som onyttigt godis eller någon form av kaka/"bakelse" och då kan det kanske vara okej att äta någon munk)

Ingenting av detta kommer vara möjligt i år bara för att jag var så j*kla dum och utmanade oss! Jag tänkte inte ens efter ordentligt innan jag sa det. Jag ville bara att vi skulle sluta komma med massa ursäkter till varför vi ska handla hem skräpmat istället för att laga riktig mat hemma.

Hur löser jag nu detta? Ska jag bryta min utmaning helt eller får man lov att lägga in en liten klausul som säger att vi får lov att äta vad vi vill under dagen när vi är på Liseberg och att vi får unna oss den där panpizzan på våra tre marknader i år?

Hur gör jag idag? Ska jag öppna frysen och äta den där Ben & Jerry´s glassen som finns eller ska jag gå sugen, gnällig och irriterad fram tills Lördag? (stackars min man!) Detta förbannade suget gör mig tokig!!

Igår spenderade jag hela dagen i stan så jag hade inte tid för bloggen tyvärr. Det blev en hel del shopping för min del (även för min man) och mysigt var det. Jag hann dock väga mig innan vi åkte iväg!

Eftersom förra veckan visade att jag stod still var jag mycket nyfiken på om jag skulle lyckats gå ner något eller om jag stod still även denna veckan. Jag klev upp på vågen och siffrorna stannade på 89,7 kg. Det innebär att jag fick en viktminskning på -0,9 kg denna veckan!

Det känner jag mig ganska nöjd med men hoppas givetvis på ett helt kilo nästa vägning!

Igår blev det ingen träning för min del. Jag hade besök av min mamma och min mormor en stund, det blev lite sen mat och sedan hade jag ont i mitt knä och min rygg. Massvis med ursäkter på en och samma gång.

Jaja, det spelar egentligen ingen roll. Jag var helt enkelt inte och tränade igår MEN jag har fått vardagsmotion två dagar i rad istället. Jag har nämligen fått gå från centrum och hem. Det tar ungefär 20 minuter att promenera hem i detta väder. 2 aktivitetspoints för 20 minuter är ju aldrig fel även om jag inte räknar dem.

Jag har knappt sovit en blund i natt. Gick upp klockan 06.20 och gjorde mig klar för jobbet. Lagade havregrynsgröt och försökte äta upp den. För varje minut jag satt vid köksbordet kände jag hur mer och mer illamående jag blev och huvudet det värkte. "Jaha, då var det dags för migrän igen." *suck*

Det var bara att skicka ett litet meddelande till chefen och lägga sig på kudden igen. Det behövdes nog kan jag säga för jag vaknade inte förrän ungefär 12.15.

Imorgon är jag ledig och det är skönt i alla fall. Jag ska försöka att somna tidigare ikväll och imorgon får jag nog ta mig upp mellan nio och tio.

Tur att jag hann få i mig min frukost innan jag blev tvungen att lägga mig. Då behöver jag inte ha dåligt samvete över det i alla fall. Illa nog att ha dåligt samvete över att bli sjuk och stanna hemma från jobb. *suck* Varför får man det? Sjukdom är ju inget man bestämmer över direkt...

Jag har försökt äta ordentligt hela veckan trots att jag har sorg och att det är jobbigt på arbetsträningen nu. Jag vet att jag har slarvat lite med frukosten och även om jag inte har gått över mina propoints har jag nog ändå inte gjort de bästa valen när jag varit hungrig.

I Torsdags kom även min "period" och med den kommer ju godis, chips och chokladsuget fram. Stolt kan jag säga att jag inte har ätit något sådant (lite sådant får jag ändå unna mig på Lördagarna ju).

Idag visade vågen 90.6 kg och det är varken en viktminskning eller viktökning. Det känns tråkigt som tusan att stå still MEN jag står mycket hellre still än går upp i vikt! Ni som följt mig ett tag vet ju att jag hade väldiga problem att komma under 90-gränsen sist.

Idag ska jag faktiskt unna mig hemmagjord pizza och en semla (eller två?) med trevligt sällskap. Min svägerska och hennes sambo ska komma på middag och spelkväll hos oss. Det ser vi fram emot!

Imorgon är det en ny vecka och då får jag försöka tänka om och tänka rätt angående maten. Jag borde äta en ordentligt frukost varje dag och sen borde jag välja något bättre än en bulle till kvällsmaten! (med kvällsmat menar jag just kvällsmat och inte middag)

...är vad som stog på Smala Italien Fredagens meny. Maten var riktigt god idag också men jag tror nog att det hade varit godare utan de gröna ärtorna. Jag är inte så förtjust i gröna ärtor men jag kan ju äta det i alla fall. Tyvärr blev inte löken riktigt genomstekt heller och det är helt och hållet mitt eget fel. Jag borde veta bättre och låta maten fräsa lite längre! (Ibland är man så hungrig att man inbillar sig att maten är färdig innan den egentligen är det)

Idag tog jag faktiskt ingen bild på maten men ni som går på Viktväktarmöten har ju redan bild på hur det ser ut i er kokbok. Ni andra får hoppas på att jag lyckas ta en bild nästa gång denna rätt serveras.

Idag jobbar tyvärr min man över så jag fick göra maten ensam vilket inte hör till fredagsmyset men det är så det blir ibland.

Igår var det dags för Friskis & Svettis igen. Det är så mycket snö och slask på vägarna så vi fick gå upp till gymnastiksalen igår. Redan där fick jag en hel del motion. Det tog oss ungefär 20-25 minuter att gå dit och varm blev jag. (Hemvägen gick dock lättare för då fanns det inte en massa uppförs backar utan då kunde vi cykla.)

Jag trodde inte att passet skulle bli jobbigare än vad det var förra vekan men där tog jag fel. Igår hade ledaren fått tillbaka sin kondition efter julens ledighet och hon körde på som bara den. Jag hade faktiskt ganska svårt att hänga med i tempot emellanåt men på det stora hela gick det ändå ganska bra tycker jag.

En miss jag gjorde var att glömma mitt svettband hemma. *suck* Jag fick gå till läktaren lite då och då för att torka pannan och nacken. Att vara så svettig är inte det roligaste men det är härligt ändå på något vis för då vet man att träningen gör någon nytta. (Jag packade ner svettbandet i träningsväskan när vi kom hem så att det alltid ligger där och inte glöms här hemma!)

P.s Idag kom min period igång så det ska bli intressant att se vad vågen visar imorgon *suck* D.s

Jag har inte skrivit i bloggen på några dagar nu men jag har verkligen inte kännt någon blogglust eller velat prioritera bloggen.

I Lördags den 16/1 2010 fick vi ta ett av de svåraste beslut man kan ta. Vi fick akut åka in och avliva vår ena katt Tösen. Innan hade vi tre små söta liv men nu har vi bara två kvar. Detta är något som tagit riktigt hårt på mig. Hårdare än jag trodde det skulle göra.

Tyvärr blev lilla Tösen sjuk. Hon fick problem med psyket och började attackera de andra katterna så pass illa att om inte jag inte hade lyckats stänga in henne ensam i sovrummet så hade hon inte gett sig förrän någon av de andra katterna var allvarligt skadade eller rent av döda. Det var ritktigt hemskt att se och vi gjorde verkligen allt vi kunde för att få henne och inse att de andra katterna inte var ett hot men inget hjälpte.

Eftersom hon visat små tecken på aggresivitet (ibland lite större tecken) ett ganska bra tag kände vi att detta vara droppen över bägaren. Nu hade hon gått alldeles för långt och det var för allas bästa vi blev tvugna att avliva henne. Hon mådde ju trots allt inte bra och vi kan inte ha en katt som man inte kan lita på här hemma.

Ungefär för ett halvår sedan försökte vi dessutom hitta någon gård som skulle kunna ta över henne. Vi trodde att hon behövde få komma ut och röra sig fritt och kanske jaga en och annan mus men det var tyvärr ingen som svarade på vår annons.

Viktväktarna har jag trots allt fortsatt med och jag tänker inte ge upp nu. Det är riktigt svårt att må på detta viset, att sörja hela tiden och samtidigt vara viktväktare. Allt jag vill är att sätta mig i soffan med en stor chipspåse, dippa och ett stort choklad och bara äta och gråta men jag måste för min egen skull låta bli det. Jag kommer inte må bättre när godsakerna är slut, tvärtom så kommer jag säkerligen må ännu sämre än vad jag gör nu.

Jag försöker följa några viktbloggar som använder sig av blogspot när de bloggar. Problemet är dock att nästan alla har ställt in det så att man måste skriva in en verifieringskod när man ska lämna en kommentar och den koden kan jag se ungefär 1 gång av 10 möjliga (ibland inte ens det).

Detta är otroligt störigt och jag har verkligen testat allt för att få det och fungera. Jag ber om ursäkt över att jag inte kommenterar men om ni jättegärna vill ha mina små kommentarer får ni gärna ta bort verifieringskoden.